På medeltiden fanns en förening som kallades Hansan. Den var bildad av olika städer, framför allt i norra Tyskland. Hansan kontrollerade mycket av handeln på Östersjön. Den växte sig mäktigare och skaffade även egna soldater. Många makthavare i Norden blev oroliga.
Sverige, Norge och Danmark bildade en union 1397. Den brukar kallas för Kalmarunionen. Tanken var att de nordiska länderna skulle bli starka av att samarbeta. Sverige, Norge och Danmark skulle kunna kriga mot Hansan i stället för mot varandra. Alla tre länderna hade kvar sina egna lagar. Däremot fick de en gemensam kung som kunde bestämma över till exempel handel, krig och fred.
Men unionen fungerade inte särskilt bra …
Det blev ofta bråk inom unionen. Den gemensamma kungen satt nere i Danmark och ville bestämma så mycket som möjligt själv. De svenska makthavarna tyckte att de hade för lite att säga till om. Bönderna var arga för att unionskungen krigade mot Hansan. Bönderna fick betala krigen med höjda skatter. De ville att det skulle vara fred i stället.
Fortsätt läsa: Huvudpersonerna